Archive for the 'Krönika' Category

Debattartikel i Kvällsposten 12/6 - 2009

Slipa ner Sverigedemokraterna i debatten

Europaparlamentsvalet dominerades av de etablerade partierna som basunerade ut sina budskap om och om igen genom one-liners i debatter, insändare och på valaffischer. Du som läser någon nyhetstidning eller ser på nyheter kan inte ha missat detta. Men, det finns även ett annat parti som du inte möter lika ofta i medierna, och om du möter partiet i media så diskuterar detta parti i största sannolikhet inte sina sakfrågor först och främst. Nej, det här partiet uttalar sig oftast om att de inte får vara med i debatten. De har skapat en debatt kring att de inte får vara med i debatt. De heter Sverigedemokraterna. Deras one-liner har blivit: Vi får inte vara med i debatten.
De flesta företeelser bestäms av nätverk av associationer kopplade till dem. I mitt fall kopplas Sverigedemokraterna först och främst ihop med främlingsfientlighet och yttrandefrihet.

Läs resten här.

Linda Skugge har förstått

Det är ingen hemlighet att jag har klagat en del på Linda Skugge genom åren. Det finns i textbevis på bloggen.
Men i kulturfrågan hamnar hon helt rätt och skrev en läsvärd krönika i lördags om att “kulturarbetare” måste kunna försörja sig själv - och inte leva på staten.

I veckan hade SvD ett stort reportage med författaren Astrid Trotzig i hennes “skrivarlya”. Allt går i kritvitt. Astrid själv säger: “Rummet har inretts just för att tvinga mig inåt, mot mina egna bilder. Här är bara en sak som gäller.”
Och resultatet: Jo, Astrids “egna bilder” blir böcker som inte så många läser. Min första tanke när jag ser Astrid, författaren, sitta där vid sitt vita skrivbord är att jag har fan ingen lust att försörja henne och hennes böcker som ingen köper. Jag har ingen lust att finansiera hennes vita avskalade “skrivarlya” på Söder.

Cecilia Stegö Cliò får för lite tips och stöd från Linda.

Hörru nya kulturministern, här får du lite stöd, det kan du behöva efter alla patetiska påhopp från proggarna. Gör slag i saken nu: Skrota författarpengen! Skrota alla kulturstipendium.

Det här är ett bra förslag.

Kära kulturminister, varför inte göra som i Danmark, inför skattelättnader för kulturarbetare. Inga bidrag, inga stipendium. Alla får samma chans. Och sorry alla vars böcker inte säljer. Då är det bara att kavla upp armarna och kämpa på.

Krönika i Kvällsposten 24/1 2006

Värnplikten - slaveriets sista utpost   

“Varje år får flera tusen unga män hem brevet om mönstringsplikt. Vägrar de att infinna sig på utsatt datum och tid blir de hotade att bli ställda inför rätten där både böter och fängelsestraff kan utdömas. Värnpliktsvägrare kan bli frihetsberövad under motsvarade tidsperiod som värnplikten. Det är med andra ord inte frivilligt att ställa upp i svenska försvaret, och motsatsen till frivillighet är tvång. För att de svenska unga männen inte ska bli alltför upproriska så utgår gratis logi och en mindre ersättning i form av pengar, men trots att det utgår ersättning så är det inte desto mindre slaveri. Essensen av slaveri är inte hur stor ersättning som utgår - utan huruvida någon är tvingad att göra något för någon annans räkning mot sin vilja.”

Läs resten här.

Krönika i Kvällsposten 27/12 2005

“Liza Marklund gjorde sig i en krönika i Kvällsposten lustig över att moderaterna har utsett en tales-person i jämställdhetsfrågor. Varför detta över huvud taget är så upprörande för Marklund är att talespersonen i jämställdhetsfrågor Kristina Alvendal tycker fel. Det är inte bara så att hon tycker fel i jämställdhetsfrågor, hon ljuger dessutom när hon inte instämmer i Marklunds “objektiva” och mätbara “sanning” att kvinnor behandlas som andra klassens medborgare i Sverige.
Frågan är om det ens är lönt att försöka argumentera emot påstående om det “vetenskapliga bevisade faktumet” - att kvinnor behandlas som andra klassen medborgare - då all forskning i genusvetenskap utgår ifrån det grundläggande axiomet att kvinnor är strukturellt underordnade männen. Det är alltså inte som Marklund vill hävda en slutsats, utan en ansats i forskningen. “ 

Läs resten här.

Lär Liza Marklunds krönika här.

Krönika i Kvällsposten 11/10 2005

http://www.kvp.se/index.jsp?a=450808


Idrottsministerns knockout 

Kampsportsförkämparna har allt aggressivare protesterat mot proffsboxningsförbudet. Debatten har varit hätsk och full med fördomar. Förespråkare för en legalisering har fått ett litet övertag och opinionen på sin sida. Fastän idrottsministern kan ha känt sig inträngd i ett hörn, så har han lyckats jobba sig tillbaka in i fajten.Bosse Ringholm har valt en ny taktik där han smyger sig upp på motståndaren från vänster. Den nya strategin har konkret resulterat i ett nytt slagfält där idrottsministern vill förbjuda alla slag och sparkar mot huvud, även med skydd.

Bosse Ringholms nya maktdemonstration är ett orättvist slag under bältet på kampsportsutövare, för vad idrottsminister säger med det nya förslaget är att dessa människor inte är förmögna att bestämma över sina eget liv och kroppar. Vilka motiv idrottsministern än har till fler förbud, så visar dem på en mentalitet där han tror sig som statsråd veta bättre än den enskilda människan som går till sin kampsportsträning flera gånger i veckan. Förslaget omyndigförklarar kampsportutövare.Kanske tror han att de fått för många slag i huvudet för att kunna fatta egna beslut?

Hur som helst bör det vara upp till varje enskild kampsportsutövare att bestämma om denne frivilligt vill ställa upp i en fajt - med eller utan skydd och med eller utan slag mot huvudet. Tävlingens regler kan sportens egna förbund och deltagare komma överens om. Det viktigaste i sammanhanget är följaktligen att varje människa måste få bestämma vad denne vill göra sitt liv och sin kropp i sin strävan efter sin lycka.På samma sätt som andra idrotter så fyller även kampsport en viktig del i många människors liv. Den fyller såväl en social, själslig och fysisk funktion. Kampsportsutövare är med andra ord vanliga människor som träffas för att träna och strävar efter att bli bättre, att klara nästa bälte eller att placera sig bra i en tävling. De flesta kampsportsutövare är alltså inte ute efter att slå ner oskyldiga människor om nattetid eller att invalidisera sina frivilliga motståndare.

Att livet leder till döden är den bistra sanning som alla tvingas leva med. Risken att bli skadad är lika stor i andra sporter - om inte större - som i kampsporter. I slutändan handlar det således om att Bosse Ringholm godtyckligt vill kunna bestämma vilka sporter och på vilket sätt som ska få utövas. När idrottsministern inte vill tillåta människor leva livet fullt ut och sträva efter sin lycka är det en knockout på både kampsporten som sådan och alla dess utövare.

Therese Boström
Krönikör, Helsingborg