Therese Boströms reflexioner

Svensk kampsport kan lägga ännu ett framgångsrikt år bakom sig. Svenska Budo och kampsportsförbundet kan skryta med Jenny Hardingzs VM-silver i kickboxning -48kg fullkontakt. VM-brons för Thomas Karlsson i kickboxning -63kg lättkontakt, Heidi Williamsson i kickboxning -50 kg lättkontakt, Caroline Ek i kickboxning -70 kg lättkontakt, Jonathan Gromark i kickboxning -86 kg fullkontakt och Ebba Lexmark i wushu -65 kg.
Svenska Thaiboxningsförbundet kan stoltsera med tre guld i Nordiska Mästerskapen. 

Samtliga av dessa utövare med VM och NM meriter kommer att omfattas av lagen om reglering av kampsporter om den går igenom i mars 2005. Konsekvensen av lagstiftning med tillståndsförförande, avgifter och överdrivit höga krav på tillgång av medicinsk personal kommer antagligen leda till färre kampsportsmatcher och evengemang i Sverige. Färre matcher leder till mindre matchvana och mindre matchvana leder till sämre resultat.
Om möjligheten till att träna och förbereda sig inför stora mästerskap bli begränsad kommer det att bli en klar konkurrensnackdel för svenska kampsportsutövarna, och det är synd med tanke på vilka idrottsliga prestationer de genomför till Sveriges fördel.

I promemorian till förslag till reglering av kampsport kommer mycket av resonemanget till lagstiftning på skaderisken vid slag och träffar mot huvud.
Folksam försäkrar majoriteten av svenska idrottare (1,6 miljoner) och kampsportare utgör 2,5 procent av dem. Däremot så står kampsportarna för bara 0,9 procent av försäkringsfallen. Denna medvetenhet finns även i promemorian så därför anförs argumentet att kampsport går avsiktligen ut på att skada motståndare, och att det är omoraliskt fastän båda utövarna i en match är med på det helt och hållet frivilligt.

”Syftet med en match i sådan kampsport är att vinna genom att samla flest poäng, vilka utdelas efter en bedömning av hur väl deltagarna utför olika kampmoment. På så sätt skiljer sig denna verksamhet från t.ex. en match i fotboll som ju också innehåller kampmoment, men där det övergripande syftet med matchen är att vinna genom att göra flest mål.” (s 35-36)

Då det kan förekomma slag och träffar mot huvudet även i andra sporter som fotboll bör dessa dock inte likställas kampsport enligt promemorian eftersom slag mot huvudet inte ingår i regelverket.

”Verksamheter som inte tillåter träffar men där träffar undantagsvis ändå kan förekomma på grund av misstag bör behandlas på samma sätt som andra idrotter där huvudet kan utsättas för våld utan att detta är tillåtet enligt reglerna. Som exempel kan nämnas nickdueller i fotbollsmatcher. Sådana verksamheter och idrotter bör lämnas utanför regleringen.” (s 37)

I åtanke bör det finnas att det just är på grund av kampsportens karaktär som förbunden själv har valt att ha stängt regelverk och säkerhetsföreskrifter för utövarna. Svenska Thaiboxningsförbundet har hårda regler på att alla som ställer upp i matcher har en matchbok där både läkarkontroll före och efter match noga protokollförs med eventuella skador och hur matcherna avslutande. På sådant sätt när all matchhistorik är samlad kan både utövaren och läkare få en uppfattning om det är farligt för utövaren att fortsätta att tävla. Blir fightern skadad under en match så kan det leda till både träning- och matchavstängning beroende på hur svår skada denne fått.
Inom amatörboxningar finns ett liknande system och det är inte ovanligt att en utövare som förlorat ett par matcher på KO bli avstängd för all framtid.
Det kan jämföras med fotboll som promemorian själv hänvisar till som inte innehåll någon av dessa föreskrifter. Där kan en spelare som åkt på en hjärnskakning vara på planen en vecka senare, trots att risken för att få nya träffar i huvudet av nickar och närkamper är uppenbar. Ingen lagstiftare i Sverige skulle få för sig att använda denna motivering till att reglera fotbollen. Observera att jag bytt ut kampsport till fotboll men i övrigt är texten hämtad från promemorian.

”En avgörande fråga för bedömningen av om fotbollen behöver regleras eller inte är var gränsen skall gå mellan individens ansvar för sina egna handlingar och samhällets ansvar för att skydda honom eller henne. I första hand är det naturligtvis den enskildes eget beslut och ansvar vad han eller hon vill utsätta sig för och vilka hälsorisker som han eller hon vill ta. Många gånger kan det emellertid vara svårt för den enskilde att bedöma vilka risker en viss verksamhet innebär. Det bör fortsatt vara samhällets ansvar att människor inte utsätter sig för orimliga risker för allvarliga skador. Samhället har i många fall tagit på sig ett sådant ansvar.” (s 30)

Tänk om fotbollen skulle gälla under samma föreskrifter som kampsporten med tillståndsförförande, extra avgifter och medicinsk personal under knattematcher. Sporten skulle bli avsevärt mycket dyrare att tävla i vilket skulle ha en hämnande effekt på fotbollsklubbarnas ekonomi och incitament att genomföra matcher och cuper. Samma konsekvenser kommer det att bli för kampsporten om förslaget i promemorian blir verklighet.

http://www.kvp.se/index.jsp?a=450808


Idrottsministerns knockout 

Kampsportsförkämparna har allt aggressivare protesterat mot proffsboxningsförbudet. Debatten har varit hätsk och full med fördomar. Förespråkare för en legalisering har fått ett litet övertag och opinionen på sin sida. Fastän idrottsministern kan ha känt sig inträngd i ett hörn, så har han lyckats jobba sig tillbaka in i fajten.Bosse Ringholm har valt en ny taktik där han smyger sig upp på motståndaren från vänster. Den nya strategin har konkret resulterat i ett nytt slagfält där idrottsministern vill förbjuda alla slag och sparkar mot huvud, även med skydd.

Bosse Ringholms nya maktdemonstration är ett orättvist slag under bältet på kampsportsutövare, för vad idrottsminister säger med det nya förslaget är att dessa människor inte är förmögna att bestämma över sina eget liv och kroppar. Vilka motiv idrottsministern än har till fler förbud, så visar dem på en mentalitet där han tror sig som statsråd veta bättre än den enskilda människan som går till sin kampsportsträning flera gånger i veckan. Förslaget omyndigförklarar kampsportutövare.Kanske tror han att de fått för många slag i huvudet för att kunna fatta egna beslut?

Hur som helst bör det vara upp till varje enskild kampsportsutövare att bestämma om denne frivilligt vill ställa upp i en fajt - med eller utan skydd och med eller utan slag mot huvudet. Tävlingens regler kan sportens egna förbund och deltagare komma överens om. Det viktigaste i sammanhanget är följaktligen att varje människa måste få bestämma vad denne vill göra sitt liv och sin kropp i sin strävan efter sin lycka.På samma sätt som andra idrotter så fyller även kampsport en viktig del i många människors liv. Den fyller såväl en social, själslig och fysisk funktion. Kampsportsutövare är med andra ord vanliga människor som träffas för att träna och strävar efter att bli bättre, att klara nästa bälte eller att placera sig bra i en tävling. De flesta kampsportsutövare är alltså inte ute efter att slå ner oskyldiga människor om nattetid eller att invalidisera sina frivilliga motståndare.

Att livet leder till döden är den bistra sanning som alla tvingas leva med. Risken att bli skadad är lika stor i andra sporter - om inte större - som i kampsporter. I slutändan handlar det således om att Bosse Ringholm godtyckligt vill kunna bestämma vilka sporter och på vilket sätt som ska få utövas. När idrottsministern inte vill tillåta människor leva livet fullt ut och sträva efter sin lycka är det en knockout på både kampsporten som sådan och alla dess utövare.

Therese Boström
Krönikör, Helsingborg