Therese Boströms reflexioner

På moderaternas partistämma ska ett förslag på hur de moderata valsedlarna diskuteras. Ett förslag från M-kvinnorna är att 40 % av namnen på listorna ska vara kvinnor. Ett vänsterförslag med andra ord. Ett förslag som partistyrelsen borde ha besvarat något i stil med: Moderaterna är ett individualistiskt parti. Vi tror på individen, framför kollektivet. Varje individ måste förtjäna sin egen framgång, och det finns inga genvägar genom kvotering för att uppnå att fler kvinnor finns på listan. Frågan är om detta överhuvudtaget borde vara ett mål i sig? Moderaterna vill först och främst ha kompetenta medarbetare, oavsett kön. Detta skulle kunna innebära att listorna bestod till 80 % av kvinnor, och detta skulle vara helt rätt och dessa 80 % bestod av kompetenta moderata företrädare som kan kommunicera, driva och utveckla moderat politik. Och, de som ropar efter kvotering nu, skulle de ropa efter kvotering för män om detta inträffade?
Partistyrelsen yrkar avslag till motionen i sin helhet.

Tyvärr är detta inte vad partistyrelsen har besvarat motionen med, nej de tycker att det är bra initiativ av M-kvinnorna även om det anser att det finns mer att diskutera om uppdelningen på listorna.

Om jag minns rätt så använde Helsingborgs moderaterna 4 K för sina listor inför valet 2006. Kompetens, kollegial och kommunikativ förmåga var viktiga egenskaper som de värdesatte oss sina företrädare. Det fjärde K:et var KÖN!
Jag köper de tre första rakt av. Det är typen av egenskaper som jag vill bedömd för. Egenskaper som jag kan påverka själv om jag har genom att skaffa dem, och därmed förtjäna att vara en attraktiv moderat företrädare. Däremot, ett kön, är ju bara något man föds med. Det säger ingenting om hur du är som människa och hur villig du är att arbeta för att vara en bra politiker.

Det finns bara förlorare på att inför kvotering på listorna. Dels kan partiet tappa kompetens genom att låta män som är kompetenta stå åt sidan för att ge plats åt kvinnor som endast får en plats i kraft av sitt kön. Vi kvinnor är också förlorare, för vi vet inte hur vi fick en plats. Var det vårt kön, eller någon av de andra egenskaper som själv går att påverka?

Moderaterna köper vänsterns agenda rakt av. Sätter kön framför kompetens. Det är ett bra sätt att nervärdera de kvinnor som genom sina egenskaper för förtjänar sina platser och reducera dem till att enbart vara kvinnor.

Fredrik Reinfeldt tar strid mot förra regeringens mål att kvinnor ska tillsättas på hälften av alla statliga topptjänster, skriver SvD.

Fredrik gör helt rätt även om han får kritik av folkpartiet och kristendemokraternas kvinnoförbund. I arbetet att ta fram nya riktlinjer för tillsättande av statstjänster, så är det viktigt att regeringen slår fast att alla ska ha samma chans att få jobbet på sina meriter och kompetens.

Det är orättvist mot de kvinnor som kanske kommer att undra om de får jobbet för sin kompetens, och om att anställaren har förtroende för deras arbete, eller om det berodde på att kvoten skulle fyllas. Det finns både kortsiktliga och långsiktliga parametrar som gör kvotering opraktiskt. Kortsiktligt för att den som har kanske bästa profilen för arbetet åsidosätts. Långsiktligt för att kvinnor som får jobben vet inte varför de fick dem och känner ännu större press att prestera för att bevisa att man är värd och bäst lämpad för jobbet. Men, det finns också andra aspekter. Misstro från anställa som kanske inte litar på sin chefs kompetens, eftersom de inte heller vet varför en kvinna tillsattes.

Vill tipsa om en bra artikel på Captus skriven av Evelina Lorentzon angående att företag inte tjänar på att stänga ute kvinnor från chefsjobben. Lorentzon hämtar exempel från Japan där kvinnor generellt sätt är välutbildade men trots detta stängs ute från toppositioner i företagen på grund av gamla japanska traditioner. Lösningen för kvinnorna i Japan har inte varit diskrimineringslagar och feministisk politik, utan utländska företags intresse att hitta den bästa kompetensen till överkomligt pris. Mycket läsvärd debattartikel.