Du klamrar dig i din insändare i Helsingborgs Dagblad fast vid högeralliansens sista hopp. Dvs. att alla missnöjda svenskar som lämnat högeralliansen när man insett att talet om det nya arbetarpartiet bara var en omskrivning av det gamla (o)hederliga högerpartiet. Efter ett rekordras i opinionen (aldrig har en nyvald regering tappat så mycket stöd under sina första 100 dagar) hoppas man på att skatteavdraget till förvärvsarbetande ska synas i plånboken nu i slutet av månaden och få svenskarna att trots allt tycka att Fredrik är ju snäll.
Men när vi som är privilegierade och har ett jobb ser hur våra skattesänkningar ska betalas fastnar glädjen i en stor propp i halsen. Arbetslösa ska få lägre ersättning, samtidigt som vi alla ska betala mer för A-kassan (där försvann en del av min vinst på skattesänkningen). Jag är glad att jag inte snusar när skatten på snus fördubblas. Jag slipper också att betala mer för trafikförsäkringen eftersom jag inte har någon bil (men mina arbetskamrater som tvingas pendla med bil i min arbetsgivares koncentrationsiver får betala). Min äldsta sons planerade arbetsmarknadsåtgärd frös inne när bidragen för detta skars ner kraftigt så han står nu utan inkomst. Jag ser att alla de som jag skickar föräldrapenning till i mitt jobb på Försäkringskassan får lägre ersättning i år. Jag kommer själv att få lägre ersättning när jag inom kort inleder en period med behandling av min minsta son vid barnhabiliteringen och måste ta tillfällig föräldrapenning vid ett tiotal tillfällen de närmaste månaderna. Ett antal av mina arbetskamrater kommer inom kort att få sin uppsägning eftersom anslaget till Försäkringskassan skars ner när debet och kredit skulle fås att gå ihop när skattesänkningar till de mer privilegierade skulle betalas.
MIN glädje över skattesänkningen är inte särskilt stor. Jag snarare skäms för att jag får pengar när de som hade behövt pengarna mer än mig får betala kalaset!
January 23rd, 2007 at 4:26 pm
Du klamrar dig i din insändare i Helsingborgs Dagblad fast vid högeralliansens sista hopp. Dvs. att alla missnöjda svenskar som lämnat högeralliansen när man insett att talet om det nya arbetarpartiet bara var en omskrivning av det gamla (o)hederliga högerpartiet. Efter ett rekordras i opinionen (aldrig har en nyvald regering tappat så mycket stöd under sina första 100 dagar) hoppas man på att skatteavdraget till förvärvsarbetande ska synas i plånboken nu i slutet av månaden och få svenskarna att trots allt tycka att Fredrik är ju snäll.
Men när vi som är privilegierade och har ett jobb ser hur våra skattesänkningar ska betalas fastnar glädjen i en stor propp i halsen. Arbetslösa ska få lägre ersättning, samtidigt som vi alla ska betala mer för A-kassan (där försvann en del av min vinst på skattesänkningen). Jag är glad att jag inte snusar när skatten på snus fördubblas. Jag slipper också att betala mer för trafikförsäkringen eftersom jag inte har någon bil (men mina arbetskamrater som tvingas pendla med bil i min arbetsgivares koncentrationsiver får betala). Min äldsta sons planerade arbetsmarknadsåtgärd frös inne när bidragen för detta skars ner kraftigt så han står nu utan inkomst. Jag ser att alla de som jag skickar föräldrapenning till i mitt jobb på Försäkringskassan får lägre ersättning i år. Jag kommer själv att få lägre ersättning när jag inom kort inleder en period med behandling av min minsta son vid barnhabiliteringen och måste ta tillfällig föräldrapenning vid ett tiotal tillfällen de närmaste månaderna. Ett antal av mina arbetskamrater kommer inom kort att få sin uppsägning eftersom anslaget till Försäkringskassan skars ner när debet och kredit skulle fås att gå ihop när skattesänkningar till de mer privilegierade skulle betalas.
MIN glädje över skattesänkningen är inte särskilt stor. Jag snarare skäms för att jag får pengar när de som hade behövt pengarna mer än mig får betala kalaset!