Therese Boströms reflexioner

Kulturmanifestet, har du hört talas om det? Manifestet som Marcus Birro har skrivit ihop som handlar om hur kulturen håller på att förslavas under marknadens (läs: människors) flottiga fingrar. Det är så han uttrycker det i alla fall, för Birro menar att är fel att kultur ska tvingas bära sina egna kostnader. Det han menar med andra ord är att det är en självklart att om ingen har ett intresse och vill betala för viss kultur, så ska det tvingas fram pengar via skatten i stället.
Birro motsäger sig själv i manifestet. Han menar att kultur som inte lyckas finansiera sig själv har andra värden som inte går att sätta ett pris på. Kultur har andra värden - framför allt för skaparen och utövaren - än att bara tjäna pengar. Det kan jag hålla med om. Men, om främsta värdet hos skaparen är att tjäna pengar - och inte att sprida andra värden - på sin kultur och det sen inte blir så. Då talar vi om en misslyckad produkt. Då är det väl inte rimligt att skattbetalarna får plocka upp notan?

Läs resten hos Kvällsposten.

Vilken kultur vill vi inte betala för?

Skop har genomfört en undersökning på uppdrag av Helsingborgs stad för att ta reda på hur medborgarna ser på kulturutbudet. I rapporten är det genomgående att låginkomsttagare besöker kulturinstanserna allra minst. I snitt går 1 700 skattekronor från varje medborgare i Helsingborg till kultur i kommunal regi.
Varje skattekrona som finansierar kultur har en baksida. Det är en krona mindre på kontot som minskar handlingsutrymmet i vardagen – och mest kännbart är det för dem med lägst inkomster. Därför är det viktigt att kulturverksamheterna i Helsingborg kan stå så mycket som möjligt på egna ben via ökade biljettintäkter, försäljning och sponsring.
I rapporten ställs även frågorna vilken kultur som saknas eller skulle vilja ha mer av, om pengarna fanns. Det är lätt att önska mer av något när man inte ställs inför realiteten vem som ska betala – för en central fråga som inte ställdes var
vilken kultur som helsingborgarna inte vill betala för.

Therese Boström (m)
tillträdande ledamot i kulturnämnden
Helsingborg

Fredrik Reinfeldt tar strid mot förra regeringens mål att kvinnor ska tillsättas på hälften av alla statliga topptjänster, skriver SvD.

Fredrik gör helt rätt även om han får kritik av folkpartiet och kristendemokraternas kvinnoförbund. I arbetet att ta fram nya riktlinjer för tillsättande av statstjänster, så är det viktigt att regeringen slår fast att alla ska ha samma chans att få jobbet på sina meriter och kompetens.

Det är orättvist mot de kvinnor som kanske kommer att undra om de får jobbet för sin kompetens, och om att anställaren har förtroende för deras arbete, eller om det berodde på att kvoten skulle fyllas. Det finns både kortsiktliga och långsiktliga parametrar som gör kvotering opraktiskt. Kortsiktligt för att den som har kanske bästa profilen för arbetet åsidosätts. Långsiktligt för att kvinnor som får jobben vet inte varför de fick dem och känner ännu större press att prestera för att bevisa att man är värd och bäst lämpad för jobbet. Men, det finns också andra aspekter. Misstro från anställa som kanske inte litar på sin chefs kompetens, eftersom de inte heller vet varför en kvinna tillsattes.