Debattartikel i Skånska Dagblad 2/4 2006
Kampsportsmatcher sker fivilligt. Därmed måste det vara orimligt att en handling som sker frivilligt kriminaliseras, menar Therese Boström, MUF. Hon poängterar att människor ska bestämma över sina egna kroppar.
Orimligt. Regeringens främsta argument för omfattande reglering av kampsport är vart gränsen går mellan individens ansvar för sina egna handlingar och samhällets ansvar för att skydda denne från att utsätta sig för orimliga risker för allvarliga skador. Därför föreslår regeringen att tillstånd ska sökas vid tävlings-, tränings- eller uppvisningsmatch i kampsport som tillåter deltagarna att med slag, sparkar eller annat våld träffa motståndarens huvud.
I kampsporter som karate, thaiboxning och K1 som bara tillåter stående kamp - sparkar och slag - ska dessutom deltagarna tvingas att ha på huvudskydd. När det kommer till aktiviteter där individen kan utsättas för fara måste det vara denne som i slutändan bestämmer huruvida den vill delta eller inte. I kampsport finns inga offer, båda utövarna deltar frivilligt i matcher väl medvetna och vilka regler som följer matchen och vilka konsekvenser som kan inträffa.
Ett offer är någon som blir utsatt för våld och tvång, som när någon blir misshandlad på stan mot sin vilja på. Lagar är till för att skydda den enskilda människan från andras våld och tvång. Kampsportsmatchers sker frivilligt. Därmed måste det också vara orimligt att en handling som sker på frivillighet kriminaliseras.
Regeringens ursäkt för att börja skydda individen från sig själv, är antagandet om att kampsporter är ovanligt farliga. Införande av huvudskyddstvång grundas på föreställningen att våld som träffar huvudet kan leda till akuta och långsiktiga hjärnskador.
Den forskning som regeringen använder för att stödja sin tes är gjord i USA och baserats på misshandelsfall och undersökningar av professionella boxare. Andelen slag mot huvudet är 40 procent lägre i stående kampsporter som thaiboxning och K1 där även sparkar är tillåtna jämfört mot professionell boxning, och det finns inte heller några konstaterade fall av hjärnskador hos dessa utövare. Huvudskydd främsta syfte är inte att skydda mot hjärnskador, utan mot ögonbrynsskador. I vissa fall kan det i själva verket öka risken för skador eftersom nacken blir mer utsatt.
Statistik från Folksam – som försäkrar de flesta idrotterna i Sverige - visar att bara 0,9 procent av idrottsförsäkringsfall rör kampsport trots att kampsportsutövare står för 2,5 procent av de idrottsförsäkrade. Regeringen baserar alltså ett förbud och reglering på ett argument som är felaktigt och saknar vetenskapligt underlag.
Regeringens förslag till omfattade reglering av kampsport baseras på ett påstående om skador som saknar vetenskaplig grund och på detta felaktiga påstående görs slutsatsen att samhället måste skydda individer som går kampsportsmatcher från sig själva.
Moderata Ungdomsförbundet i Helsingborg tar ställning för att människor ska få bestämma över sina egna kroppar. Därför tycket vi att det är viktigt att försvara de enskilda frågor där individens frihet till sin egen kropp kränks som omfattade reglering av kampsport.
Therese Boström
Vice ordförande
Helsingborgs MUF
April 6th, 2006 at 6:56 pm
“Kampsportsmatcher sker frivilligt. Därmed måste det vara orimligt att en handling som sker frivilligt kriminaliseras”
Så skriver du, men ändå tycker du att det är irrelevant att jämföra med västerndueller (om dom sker frivilligt), gängslagsmål (om dom sker frivilligt) eller knölpåksslagsmål (om dom sker frivilligt).
Samhället måste ha rätt att reglera verksamheter som samhället anser felaktiga / skadliga / olämpliga, även om dom sker frivilligt från båda parter.
Sedan kan vi diskutera var gränsen går. Du tycker tydligen att Thaiboxningsmatcher, K1-matcher osv är OK (jag tycker det inte), men drar tydligen gränsen vid knölpåkar och skarpladdade vapen. Även du accepterar alltså lyckligtvis vissa inskränkningar i personers frihet.
Sedan får både du och andra träna kampsport hur mycket ni vill (det är nog nyttigt, både vad gäller kondition som koordinerinsförmåga och reaktionsförmåga).
April 10th, 2006 at 9:39 pm
Sven uttrycker sin personliga åsikt om Thaiboxning, K1 och andra avarter till sporter och ställer sig frågande till om jag gillar dessa ”dumheter”. Svaret på frågan är: Ja. Jag gillar - tillsammans med 100 000 kampsportsutövare i Sverige - att träna dessa så kallade dumheter. Min insändare handlade dock inte om min personliga åsikt om olika sporter, utan att regeringen vill reglera kampsport på felaktiga grunder. I min insändare lade jag fram fakta som stödjer min uppfattning varför jag tyckte att regeringen vill reglera kampsporter på felaktiga grunder. Sven tar sig, till skillnad mot mig, inte besväret att motivera sitt lösa tyckande om sporter som inte behagar honom. Precis som jag framhåller i min insändare så finns det en fara med att politiker ska kunna minska vår frihet att göra vad vi vill - så länge vi inte skadar någon skyldig – utan att motivera det vetenskapligt underlag.
Sven radar upp ett par absurda företeelser som påkslagsmål och undrar hur jag ställer mig till dem. Dessa aktiviteter som du nämner är farliga för utövaren. Jag betraktar det inte som kampsport, och som jag skrev i min insändare, finns det inte några konstaterade dödsfall i K1.
Huvudsyftet i kampsport är inte att skada motståndaren, utan att vinna matchen. En match vinns genom att den ena ta poäng via olika slag som träffar på olika kroppsdelar. Knockout är ett av sätten att vinna på – som dock inte är tillåtet i Sverige - men nästan alltid avgörs matcherna på poäng. Hjärnan bryr sig inte hur den träffas. Om det sker avsiktligt som i kampsport där motståndaren är beredd och har tränade nackmuskler för att kunna stoppa att huvudet svingar, eller om det kommer oavsiktligt och oförberett som i hockey.
I kampsport finns hårda regler. Den som drabbas av tre hjärnskakningar stängs av på livstid från tävling. Hockey har inga sådana regler, utan det är kanske först efter sex-sju hjärnskakningar som man anser att det är dags att slänga in handduken.
Så Sven, du har rätt. Det är vital skillnad på kampsport och hockey. I regelverket för kampsporter finns det regelbundna läkarundersökningar, uppföljning av hjärnskakningar som innebär antingen karantän (träning och matchförbud) på tre till sex månader eller livstidsavstängning. I hockey kan någon som drabbas av hjärnskakning vara ute på isen igen efter någon vecka, fastän hjärnan är känslig för nya smällar innan den hunnit återhämta sig. Hockeyn har själv inte tagit fram säkerhetskrav för utövarna, så Sven, jag frågar dig om det också är något som vi inte ska syssla med i vårt land?