Skugge är inte längre för könskvotering i bolagsstyrelser heter det i hennes
krönika idag. Hon tycker dock att det går bra att tvångskvotera i myndigheter och inom politik, eftersom det bara är fel när politiker kladdar med sina händer på privata företag.
Det är med andra ord
inga ideologiska skäl som ligger bakom hennes plötsliga helomvändning,
utan semantiska.
Skugge trodde nämligen att kvotering innebar att företagen aktivt skulle leta efter kvinnor att tillsätta posterna med, och om de fann två lika kandidater av olika kön skulle kvinnan få jobbet. Hon tycker alltså som alla oss andra som är emot kvotering att kompetens ska gå före kön, roligt va?
Här går dock min och Skugges åsikt isär. Jag tycker företag helt godtyckligt ska få anställa vem de själva vill. Finns det två lika kandidater kompetensmässig – oavsett kön – så finns det två lika kandidater och inget annat. Könet i sig på en person är ingen kompetens, möjligtvis en fördel, men absolut ingen kompetens. När det kommer till frågan om kvotering - så kvittar det om det är privata företag, myndigheter och politiska uppdrag - så är det alltid orättvist. Det är dels orättvist mot de kvinnorna som skulle få jobb enbart på sin könstillhörighet, och inte på kompetens och meriter. Det kanske skulle bli svårt för kvinnor att få respekt för sina arbetsinsatser när misstanken hela tiden skulle finnas bland medarbetare att hon endast har jobbet för att hon är kvinna, snacka förresten om sexualiserat arbetsklimat!
Det är också orättvist mot de män som inte ens har möjlighet att söka jobben och chansen att konkurrera på lika villkor bara för att de är män. Hur absurt och omvänd skråväsen á la 1800-tal när kvinnor inte fick äga och bedriva företag är inte det?
Jag tror att Skugge är tämligen ensam om den tolkningen som hon gjort av kvotering… funderade hon någonsin på att slå upp ordet kvot* och se vad det betyder?
* Enligt Nationalencyklopedin betyder kvot ”andel som beräknas i proportion till ett helt”