Vilken svensk sport är lika framgångsrik i internationella sammanhang som kampsport?
Svenska Thaiboxningsförbundet kan stoltsera med tre guld i Nordiska Mästerskapen.
Samtliga av dessa utövare med VM och NM meriter kommer att omfattas av lagen om reglering av kampsporter om den går igenom i mars 2005. Konsekvensen av lagstiftning med tillståndsförförande, avgifter och överdrivit höga krav på tillgång av medicinsk personal kommer antagligen leda till färre kampsportsmatcher och evengemang i Sverige. Färre matcher leder till mindre matchvana och mindre matchvana leder till sämre resultat.
Om möjligheten till att träna och förbereda sig inför stora mästerskap bli begränsad kommer det att bli en klar konkurrensnackdel för svenska kampsportsutövarna, och det är synd med tanke på vilka idrottsliga prestationer de genomför till Sveriges fördel.
I promemorian till förslag till reglering av kampsport kommer mycket av resonemanget till lagstiftning på skaderisken vid slag och träffar mot huvud.
Folksam försäkrar majoriteten av svenska idrottare (1,6 miljoner) och kampsportare utgör 2,5 procent av dem. Däremot så står kampsportarna för bara 0,9 procent av försäkringsfallen. Denna medvetenhet finns även i promemorian så därför anförs argumentet att kampsport går avsiktligen ut på att skada motståndare, och att det är omoraliskt fastän båda utövarna i en match är med på det helt och hållet frivilligt.
”Syftet med en match i sådan kampsport är att vinna genom att samla flest poäng, vilka utdelas efter en bedömning av hur väl deltagarna utför olika kampmoment. På så sätt skiljer sig denna verksamhet från t.ex. en match i fotboll som ju också innehåller kampmoment, men där det övergripande syftet med matchen är att vinna genom att göra flest mål.” (s 35-36)
Då det kan förekomma slag och träffar mot huvudet även i andra sporter som fotboll bör dessa dock inte likställas kampsport enligt promemorian eftersom slag mot huvudet inte ingår i regelverket.
”Verksamheter som inte tillåter träffar men där träffar undantagsvis ändå kan förekomma på grund av misstag bör behandlas på samma sätt som andra idrotter där huvudet kan utsättas för våld utan att detta är tillåtet enligt reglerna. Som exempel kan nämnas nickdueller i fotbollsmatcher. Sådana verksamheter och idrotter bör lämnas utanför regleringen.” (s 37)
I åtanke bör det finnas att det just är på grund av kampsportens karaktär som förbunden själv har valt att ha stängt regelverk och säkerhetsföreskrifter för utövarna. Svenska Thaiboxningsförbundet har hårda regler på att alla som ställer upp i matcher har en matchbok där både läkarkontroll före och efter match noga protokollförs med eventuella skador och hur matcherna avslutande. På sådant sätt när all matchhistorik är samlad kan både utövaren och läkare få en uppfattning om det är farligt för utövaren att fortsätta att tävla. Blir fightern skadad under en match så kan det leda till både träning- och matchavstängning beroende på hur svår skada denne fått.
Inom amatörboxningar finns ett liknande system och det är inte ovanligt att en utövare som förlorat ett par matcher på KO bli avstängd för all framtid.
Det kan jämföras med fotboll som promemorian själv hänvisar till som inte innehåll någon av dessa föreskrifter. Där kan en spelare som åkt på en hjärnskakning vara på planen en vecka senare, trots att risken för att få nya träffar i huvudet av nickar och närkamper är uppenbar. Ingen lagstiftare i Sverige skulle få för sig att använda denna motivering till att reglera fotbollen. Observera att jag bytt ut kampsport till fotboll men i övrigt är texten hämtad från promemorian.
”En avgörande fråga för bedömningen av om fotbollen behöver regleras eller inte är var gränsen skall gå mellan individens ansvar för sina egna handlingar och samhällets ansvar för att skydda honom eller henne. I första hand är det naturligtvis den enskildes eget beslut och ansvar vad han eller hon vill utsätta sig för och vilka hälsorisker som han eller hon vill ta. Många gånger kan det emellertid vara svårt för den enskilde att bedöma vilka risker en viss verksamhet innebär. Det bör fortsatt vara samhällets ansvar att människor inte utsätter sig för orimliga risker för allvarliga skador. Samhället har i många fall tagit på sig ett sådant ansvar.” (s 30)
Tänk om fotbollen skulle gälla under samma föreskrifter som kampsporten med tillståndsförförande, extra avgifter och medicinsk personal under knattematcher. Sporten skulle bli avsevärt mycket dyrare att tävla i vilket skulle ha en hämnande effekt på fotbollsklubbarnas ekonomi och incitament att genomföra matcher och cuper. Samma konsekvenser kommer det att bli för kampsporten om förslaget i promemorian blir verklighet.